Avrundning

Nu är det dags att runda av bildsviten från bäverrundan. Tro nu inte att det betyder att det inte finns fler bilder att ta av. Nej, en promenad på nästan två timmar i sällskap med en kamera renderar oftast betydligt fler än tjugo bilder. Så även denna gång, men det kan ju räcka nu. Hoppas att helgen bjuder på promenad- och fotovänligt väder. Det skulle absolut inte göra någonting om det ville sluta att blåsa så mycket. Brrr...

En bit till

Få se nu, hur långt hade vi kommit? Vi var ju ute på bäverrundan och jag tror bestämt att det finns fler bilder att bjuda på. Den här gången får vi bland annat se ryggtavlan på en ryttare och på en gråsiska, men också ett par bilder på min favoritkulle (!) här i Västerhaninge. Jag vet inte vad det är med den där kullen. Det är bara fint där helt enkelt.

En strimma av ljus

Idag kämpade solen tappert för att ta sig igenom molntäcket. I det stora hela segrade molnen, men stundtals kunde den som hade tagit sig ut få åtnjuta strimmor av ljus. Promenaden idag gick genom Jordbro gravfält i riktning mot Kalvsvik. Det är en runda som jag kallar "bäverrundan" eftersom den passerar ett vattendrag där det uppenbart finns bäver. Tyvärr måste jag säga att jag aldrig har sett någon bäver där, men de lämnar ju ganska tydliga spår efter sig. Här är några inledande bilder ifrån bäverrundan. Förra inläggets porträtt föreställer en lurvig liten figur som heter förfadern. Han lever bakom kakelugnen i muminhuset.

Det var då det

Jag tror att jag slänger in en pausbild i väntan på nästa fotorunda. Det blir ett porträtt igen, men den här gången har svårighetsgraden höjts en del. Snusmumriken är väl bekant för de flesta. Frågan är hur det är med denna figur? Rubriken kan ge en liten ledtråd, men det är ändå inte helt lätt.

Väder och vind

Ibland funderar jag över hur det vore att ha ett utomhusjobb istället för att sitta inne vid ett skrivbord dagarna i ända. När det är fint ute kan det nästan vara en plåga att behöva vara inne hela dagarna. Å andra sidan finns det ju faktiskt dagar då det alls inte vore så trevligt att jobba ute. Här är några bilder från en dag som gränsar till det senare fallet.

Örnen har landat

... och faktiskt lyft igen. En snöig förmiddag i helgen som gick så traskade jag omkring med lillkameran i fickan. Jag gick en av mina vanliga rundor och från stigen kunde jag bl.a. se det nya lilla villaområdet som växer upp vid Mulstavägens början i Västerhaninge. Eftersom marken hade frusit lite och var täckt av snö bestämde jag mig för att korsa den stora åkern för att ta mig till Nedersta gård. Under den avstickaren fick jag syn på två mörka silhuetter långt bort på åkern. Att det var något slags djur förstod jag från början, men det var först när jag kommit lite närmare som jag förstod att det var två havsörnar som slagit sig ned. Jag insåg att det skulle vara omöjligt att smyga sig närmare inpå dem. En mörkt klädd människogestalt ute på en åker vit av snö upptäcks lätt av dessa skarpsynta fåglar. Det var bara att gå som vanligt och försöka att komma så nära som möjligt. Örnarna blev dock ganska tidigt nervösa och lyfte från marken en i taget. Jag drog snabbt upp kameran ur fickan, men var väl medveten om att avståndet var alldeles för långt för att det skulle bli någon bra bild. Här ser ni i alla fall hur den andra örnen lättar och flyger iväg. Ni ser också vilken inverkan en örn i luften har på de övriga fåglarna som fanns på åkern.

Skolavslutning

Det har handlat en del om gamla Ribbybergsskolan i de senaste inläggen. Nu tänkte jag runda av det ämnet för den här gången med några avslutande bilder. Det var inte länge sedan vi fick snö på marken den här vintern. I klassrummen i skolan har det dock varit vintertema sedan i början av December. Se bara vilka stora snöflingor det sitter i fönstren. Lite snö på marken hindrar säkert inte barnen från att spela fotboll eller gunga på rasterna, men så här på helgen var det förstås lugnt.

Vinterfönster

Dagens utevistelser hade karaktären av förpliktelser. Snöskottning var en av dessa förpliktelser. En annan var att sätta upp en slags ekorrmatare i plommonträdet. Den ser ut lite som en fågelholk och fylls med hela jordnötter som liknar de som Stål-Långben brukade hämta sina krafter ifrån (ni minns väl?). Framtill på "holken" finns en platta för kurre att sitta på när han öppnar locket för att komma åt nötterna. Vi får se hur det fungerar. Vad jag ville komma fram till var egentligen att jag inte har lyckats fotografera något av snölandskapet ute idag. Därför får det duga med en bild ut genom fönstret så länge. Ja, jag får väl berätta att förra inläggets porträtt föreställde Snusmumriken så slipper ni undra.

Fint som snus

Då var det dags att bjuda på ett nytt porträtt i väntan på nya bilder från Haninge. Förra porträttet föreställde, som nog de allra flesta kunde se, muminmamman. Den här gången blir det också en väldigt känd figur. Om man dessutom tar inläggets rubrik som en ledtråd så blir det ganska lätt att gissa vem det är. Lycka till.

Omslag

Så har då vädret slagit om till något som mer liknar Januari. Visserligen är det bara ett par fjuttiga minusgrader ute, men lite vitt på marken har vi fått. Jag tyckte att det var läge att befästa väderförändringen genom att ta samma runda vid Ribbyberg som sist. Det hade nog varit bra om det hade varit lite kallare ändå. De vattensjuka områdena hade inte frusit till riktigt än. Nu var det extra lömskt eftersom vattenpölarna gömde sig under snön. Snart kanske det blir tillfälle att ta fram längdskidorna.

Vattenskidor

Det ligger nog närmare till hands att åka vattenskidor än vanliga skidor just nu. Jag och lillkameran var ute på en promenad i skogen vid Ribbyberg. Turen blev åtminstone 50% längre än vanligt eftersom det var så vattensjukt längs stigen att jag fick ta en massa omvägar. Med Gore-Tex i skorna höll sig fossingarna i alla fall torra.  Det var faktiskt på gränsen till fint väder en stund, innan molnen rullade in och lade allt i mörker. Här är några bilder från ribbybergsrundan.